Vem ska man dela sin sorg med?

Andras lycka är verkligen avgörande för hur jag själv mår.
Ibland är det bara så jävla svårt att vara en person som känner.
Hur ser världen ut om du ser den genom mina ögon?
Just nu känns det som om om gift rann i mina ådror istället för blod.
För varje hjärtslag svider det. Vart tar giftet vägen sen? Försvinner det med tårarna?
Kärleken har så många vackra sidor. Min kärlek är så stor och gör så ont.
Jag vill ha tillbaka värmen och hoppet. Det gör ont på flera ställen i magen, en svidande och krampande känsla.
Sådan är kärleken, så fysisk blir den när den är instängd och vilse.
Jag minns hur jag skar sönder armarna. Jag fick inte ut sorgen på något annat sätt.
Jag minns hur blodet spred sig över de vita skjortärmarna när jag stod där högst upp på loftgången och asfalten ropade mitt namn. Hur hade jag någonsin kunnat värja mig? Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att att det vackraste i livet skulle kunna göra så ont. Att välja bort kärleken måste vara något av det svåraste en människa kan göra....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0