kaijzer

Rastlösheten är en plåga i landet Jag. I väntan på vad? sitter jag här och klappar takten. 
Kaffet smakar surt, men det är bara jag som känner denna bittra eftersmak.
Hur känns det at vakna på morgonen med ett fjäderlätt hjärta och ett öppet sinne? Hur var det att sova utan att springa genom drömmen med demonerna hack i häl?
Vilken var senaste gången du var lycklig över att ha ett jobb att gå till?
Synd att livet inte kommer med en handbok men jävligt bra att jag har tillräckligt med kunskaper för att hjälpa andra på rätt väg. Känner mig som Yoda ibland, en svag liten krympling men med en hel del kunskap och erfarenhet i bagaget. Jag är INTE gammal men tiden är fortfarande min värsta fiende. Hur förvaltar jag på bästa sätt livet och hur vet jag vad jag har att leva upp till? Jag har knappt förstått att jag är vuxen och redan är jag själv en pappa.
Hur vet jag hur en pappa ska vara? Hur ska en pappa vara för att vara bra? Jag vet bara att jag inte nått dit.
Jag älskar min lilla son men jag vill ge mer, vill ge allt.
Varför stannar inte tankarna någon gång? Som nåt lyckohjul som snurrar och snurrar men aldrig stannar. Jag hinner inte ens känna på en tanke innan den snurrar förbi igen. Visst, jag lyckas rycka med mig ett och annat halmstrå ibland men det räcker inte. Jag kanske är förlamad? Ibland tänker jag att jag är förlamad på riktigt, inte kan sträcka mig ut efter livet.. Jag har en sak kvar i alla fall, en sak jag är glad för och det är min fantasi. Med min fantasi kan jag måla en alternativ tillvaro eller bygga en vision av den perfekta framtiden.